Sekretessbrytande bestämmelser inom socialtjänstens område

Rapporten kartlägger befintlig tillsynspraxis från JO, JK, IVO och förvaltningsdomstolarna avseende sekretessbrytande bestämmelser i socialtjänstens verksamhet, med särskilt fokus på informationsdelning inom ramen för individsamverkan som SSPF och SIG. Som komplement redovisas en kommunenkät från april 2026 riktad till 29 kommuner, stratifierad efter SKR:s kommungrupper och geografi. Huvudfyndet är ett praxisvakuum: 10 kap. 18 a § OSL har funnits sedan 2013 men har knappt prövats av tillsynsorganen, och 21 av 29 svarande kommuner saknar dokumenterad tillämpning. Analysen kompletteras med en analogiansats där JO:s omfattande praxis kring rakt skaderekvisit används som vägledning för den nya 10 kap. 15 a § OSL.

• Det saknas tillsynsbeslut från JO, JK och IVO som specifikt prövar informationsdelning inom SSPF, SIG eller liknande individsamverkansformer.
• 10 kap. 18 a § OSL har funnits sedan 2013 men har knappt prövats av tillsynsorganen i praktiken.
• Kammarrättspraxis på myndighetsöverlämning under 18 a § uppstår sällan, eftersom polisens begäran till socialtjänsten typiskt sett inte formaliseras till ett överklagbart avslagsbeslut.
• Kommunenkäten 2026 (21 av 29 svar) bekräftar bilden empiriskt: två kommuner har specifik rutin för 18 a §, fyra har bredare sekretesshandbok, femton saknar dokumentation.
• Samverkan beskrivs genomgående bygga på samtycke. Bestämmelserna 18 a § och 15 a § används knappt operativt.
• Den nya 10 kap. 15 a § OSL är konstruerad som intresseavvägning som strukturellt motsvarar ett rakt skaderekvisit. JO:s konsekventa kritik mot myndigheter som överskattar sekretessintresset är sannolikt vägledande också för 15 a §.

Rapporten riktar sig till handläggare, jurister, chefer och samordnare inom socialtjänsten samt till poliser och andra myndighetspersoner som arbetar med individsamverkan kring barn och unga. Den är även relevant för tillsynsorgan, för forskare och för politiker i kommunala nämnder med ansvar för socialtjänsten och det brottsförebyggande arbetet.

Sökningar har genomförts i JO:s beslutsdatabas, JK:s beslutsdatabas, IVO:s tillsynsbeslut och i förvaltningsdomstolarnas avgöranden. För analogiansatsen kring 10 kap. 15 a § OSL har JO-beslut och principuttalanden om rakt skaderekvisit samlats in, kompletterade med äldre referenser i JO:s ämbetsberättelser och Högsta förvaltningsdomstolens praxis. För att komplettera tillsynskartläggningen genomfördes i april 2026 en kommunenkät riktad till 29 kommuner, varav 21 svarade.

I det brottsförebyggande arbetet kring barn och unga är informationsdelning mellan socialtjänst, polis, skola och fritidssektor en central fråga. SSPF och SIG finns i dag i minst 154 kommuner och bygger i hög grad på att sekretessen mellan myndigheterna kan brytas, antingen genom samtycke eller genom sekretessbrytande bestämmelser i OSL. Den centrala bestämmelsen är 10 kap. 18 a § OSL, som sedan 2013 ger socialtjänsten möjlighet att lämna uppgifter om enskilda under 21 år till Polismyndigheten i brottsförebyggande syfte. Sedan 2025 omfattar bestämmelsen även Säkerhetspolisen och Tullverket. Parallellt har 10 kap. 15 a § OSL trätt i kraft som en bredare intresseavvägning. Trots detta lagstiftningsarbete saknas sammanhållen tillsynspraxis som ger vägledning för tillämpningen.

Rapporten är en fristående analys och utgör inte juridisk rådgivning i enskilda ärenden. Förebyggandelabbet välkomnar synpunkter, invändningar och dialog kring slutsatserna. Arbetar ni med informationsdelning, individsamverkan eller sekretessfrågor i socialtjänsten och vill diskutera tillämpningen, hör av er.

Wallin, M. (2026). Sekretessbrytande bestämmelser inom socialtjänstens område: En analys av tillsynspraxis, med särskilt fokus på individsamverkan och informationsdelning i brottsförebyggande syfte. Förebyggandelabbet AB.